halsoboost.webblogg.se

Jag önskar att jag hade bilder att visa från dagens löprunda i skogen MEN det har jag inte. Men ska försöka beskriva hur det såg ut. Tänk att du vaknar upp en vinterdag, blå himel, strålande sol, temperatur strax under nollan, frost på marken och det enda som saknades var snön.  Då hade det varit perfekt. Varje steg man tog så knastrade det högt under fötterna, solen värmde kinderna och man blev sådär härligt illröd i ansiktet och löpningen gjorde mig varm men temperaturen svalkade. Så man blev varm men ändå inte. Helt perfekt!

 

Planen att springa lugnt höll ända tills jag tog det första löpsteget. Benen var riktigt pigga och starka och hade ingen som helst lust att ta det lugnt. Så jag lät dem springa på. Jag anpassar alltid ett löppass efter känsla. Kroppen är expert på att tala om hur man ska lägga upp ett pass. Varför hålla igen när benen känns pigga och starka ? Varför springa på när benen är trötta? Går hellre på vad känslan och kroppen säger än hjärnan. Idag var det som att vingar under fötterna och känslan av att flyga fram. Jag sprang på, tog alla backar med kraft i steget, all obanad terräng och ojämnt underlag var inget problem och tekniken satt som en smäck. Jag flög över stockar, diken och berg. Jag skrattade, nöjt och skrattade lite till. Det var glädje som bubblade inom mig och jag tänkte att detta är livet. Var tvungen att nypa mig i armen för att kolla ifall jag död eller levande. För det kändes mer som om jag var i himlen och sprang.