Är det inte vackert när solen lyser och himlen är alldeles klarblå? Dem flesta dagarna nu förtiden är så trista, gråa och kalla men emellanåt får vi faktiska väldigt fina dagar. Bäst att njuta av dessa få dagar till fullt! Vad är då bättre än att spendera dessa dagar springandes i skogen? Solsken, blå himmel, lagom med värme och skogslöpning i kombination är som en boost för själen. Och i Onsdags fick jag dubbel boost med hela 2 löppass. Planen var bara att springa ett pass som skulle gå en bit av sörmlandsleden. Mycket svårare terräng än min vanliga skogsrunda. Mycket stökig terräng, mycket mer bergslöpning, backar som består av berg, branta och långa backar samt en hel del obanad terräng. Tänkte att 1 mil där skulle räcka för dagen. Men när jag väl var hemma och satt med en god lunch och kollade ut på det underbara vädret kunde jag inte hålla mig. Så det vart en till runda ute i min skog på 8 km. Kändes bra till en början men sen när dem värsta backarna kom märkte man att man reda sprungit en mil haha.
Denna vecka har jag en lugn vecka utan krav på varken fart och distans. Skulle haft en sån vecka förra veckan men var inte redo för det mentalt eller fysiskt. Så denna vecka passade mig bättre för att ta det lite piano. Och faktiskt har jag riktigt njutit av varje pass och tyckt att det varit så jäkla skönt att springa utan krav. Lyssnat extremt mycket på kroppen och jobbat med mina svagheter och tekniken. Och jag är chockad över hur bra det har gått vad gällande tekniken, stabiliteten, bergslöpningen och nedförs löpningen. Vågar släppa på lite mer nu och lita på att jag kommer landa rätt. Vilket jag tidigare varit rädd för. Tänk om jag landar fel och stukar foten? Eller kanske ramla väldigt illa att jag inte kan springa på länge? Men nu tänker jag mer, det får gå som det går. Dör jag så dör jag lycklig ! ;) haha men det handlar nog mer om att jag har tränat på bra och vant mig vid underlaget och blivit säkrare. Övning ger färdighet som alla säger!
Kommentera