Älskar, älskar, älskar att träna ! Speciellt när man är inne i ett perfekt flyt och utvecklingskurvan bara fortsätter att stiga. Vaknar alltid upp nuförtiden med ett leende på läpparna, full av energi, myror i benen, motivation och ett grymt sug efter att få träna. Precis som det ska vara. Gör man det, ja då vet man att man älskar det man gör. Direkt efter avslutat träningspass längtar jag tills nästa. Vaknar tidigt av mig själv, hoppar upp ur sängen, käkar favoritfrukosten och sitter som på nålar i väntan på att få ge mig ut. Och oj vad jag älskar den känslan.
Igår hade jag en vilodag men gav mig ut och letade nya svåra tekniska löparvägar att springa. Älskar berg och obanad terräng och försöker nu hitta svåra nya vägar för att utvecklas inom trailrunning. Var ute ett par timmar på förmiddagen och ett par timmar på eftermiddagen. Ett tag hade jag ingen aning om vart jag var, faktiskt! Men nya vägar hittade jag garanterat. MYCKET bergslöpning kommer stå på agendan framöver kan jag lova. Och jösses vad stark jag kommer bli speciellt med tanken på hur jäkla branta vissa backar var för att tas upp på vissa ställen. Testade faktiskt om det gick att springa på vissa ställen, och ja, uppför kommer man alltid. Att springa ner dock är ganska så läskigt när det nästan sluttar rakt ner. Men övning ger färdighet och vi alla ska väl dö någon gång. Jag väljer att dö lycklig bland berg och med löparskor på.
Idag efter att jag varit på gymmet sken solen så vackert och värme luften till hela 6 grader. En temperatur som är gjord för löpning och som plus på kanten blåste det sånna dära härliga friska kyliga höstvindar. Jag slängde i mig lunch, vila en timme och begav sedan ut i min älskade skog och sprang för glatta livet. Och shit pommes fritt vad benen var på hugget idag och stadiga. 11 km vart det och benen var rätt möra på slutet efter att kört på hårdare än vanligt i skogen. På min runda bjuds man på många och branta backar, obanad terräng, ett par stockar att hoppa över, stenar och rötter som gör att man hela tiden måsta parerar för att inte snubbla samt mycket berg. Variation variation och ännu mer variation och inte ett enda ställe där det plan mark. Tufft och krävande för benen och bålen. Men jag älskar det ! Även om jag är en betydligt snabbare asfaltslöpare så brinner mitt hjärta för traillöpning. Tufft, krävande, tekniskt men helt underbart ! Tänkt liksom att man med hjälp av benen kan ta sig fram springande precis överallt även om det kan verka omöjligt på vissa ställen. Är inte det rätt coolt!?
My heart belongs to trail running!
Kommentera