Förra året körde jag mitt första tjurruset och fattade ett stort tycke för detta lopp. 1 mil är egentligen inte min favoritdistans eftersom jag hatar att pressa mig själv samt är trögstartad. Men det är något speciellt med tjurruset, det handlar ju inte bara om att springa 1 mil precis. Det handlar om 1 mil med gegga, hinder, obanad terräng, kärr, bäverdammar och ja, en massa annat skoj, sånt som jag älskar. Älskar verkligen utmaningarna som tjurruset bjuder på. och få bli rejält lerig.
I år beskrev arrangörerna att årets banan skulle vara den tuffaste hittills. För dem som inte vet så byter arrangörerna plats på loppet varje år och släpper banan någon vecka innan. Riktigt spännande att inte kunna träna specifikt inför just årets banan eftersom banan hålls hemlig tills någon vecka innan som sagt. Några dagar innan släpps banbeskrivningen km per km i stora drag. Men när man står i startfållan vet man ändå inte vad som komma skall.
I år kände jag mig i rätt bra form jämfört med förra året så jag var väldigt förväntansfull inför loppet och vilken placering jag skulle få. Riktigt taggad var jag och i år var jag anmäld till första startgruppen vilket verkligen är en fördel om man vill ha en snabb tid.
Får ursäkta min hemska teknik...
I startfållan står jag och tjattrar med några av dem i min startgrupp som ställt sig längst fram som mig. Är sjukt nervös som allt och står typ och hoppar på stället. Och helt plötsligt går startsignalen och alla for iväg. Försöker så gått det går att hänga med täten men hamnar som 10:e dam. Är inte så startsnabb av mig utan får använda min styrka och uthållighet i lopp. Loppet inleds med lite ängslöpning innan första doppet kommer. Bara att slänga sig ner i det iskalla vattnet. Man chockades av hur djupt det var och nådde precis botten. Det var sjukt kallt att springa sedan och tungt pga av att kläder var genomvåta.
Sedan bjuds vi under loppets gång av ytterligare 4 träsk, ett par långa vattenfyllda diken, obanat terräng, en massa lera, knixiga svänga, en massa uppförsbackar och tekniska utförslöp. Vi bjöds även på 4 vidriga passager fyllda med lera, djupt vatten och ännu mer lera. På många passager var det svårt att springa efter bottnen var ojämn och helt plötsligt kom det ett hål och plums så ramlade man. Vissa stället gick det snabbare att simma eller att gå.
Jag förstod att jag inte skulle ha någon chans att placera mig topp 3 så jag försökte hålla mig bland topp 10. Låg där mer eller mindre under hela loppet. Jag låg typ i en egen klunga där vi fajtades bland 7-12 placeringar. Rätt nice att hålla ihop så där under loppet. Hjälper så otroligt mycket när man börjar bli trött. Märkte att jag var starkast uppför, på platten och i dem tekniska partierna, där försökte jag få mig ett försprång. Märke att dem andra var bättre nedför och tog sig smidigare fram i kärren, dikerna osv. Det gäller verkligen att utnyttja sina starkaste egenskaper och ge allt där.
När det bara är någon km kvar bjuds vi på det sista kärret som var så kallt att jag trodde att mina lungor skulle frysa ihjäl. Publiken och min familj hejar och morbror skriker vilken väg som är smidigast att ta. När man kommit uppför banans längsta och jobbigaste kärr är det skönt att det enbart är slätlöpning och ett par militärhinder kvar innan målgång. Känslan när man ser målet framför sig är underbar och när medaljen hängs över ens hals känner man sig otroligt stolt att man togs sig igenom banan.
Årets lopp är nog bland det roligaste jag har gjort, kände mig pigg, fräsch och i bra form. Då är det ju ännu roligare att springa, när man känner stark och har ett bra flyt. Årets bana passade mig bra både mentalt och fysiskt och jag kan erkänna att jag gärna hade velat tagit ett varv till. Var nära på att efteranmäla mig till någon startgrupp som inte hade hunnit startat ännu men hejdade mig och stanna kvar för att heja på dem andra. Älskar att springa lopp men det är även kul att heja på andra. Stannade kvar tillsammans med min familj och hejade fram kompisar, morbror och övriga som sprang. Otroligt impad av alla som tog sig runt oavsett tid. Årets bana var nog den tuffaste milrunda jag någonsin sprungit men också den absolut roligaste.
I år nådde jag bara 10:e placering i min startgrupp efter att ha blivit omspurtad sista biten. Totalt kom jag på 13:e plats då 3 andra som var anmäld i en annan startgrupp sprang fortare än mig. Men jag är inte bitter för det. Nästa år ska jag komma topp 10 eller bättre. Är redan anmäld tills nästa år! :D
