Vilade igår och vaknade upp i morse med hur mycket energi i kroppen som helst. Bestämde mig för att rasta racern och mina rastlösa och utvilade ben. Körde ett tufft pass med både backintervaller och tempointervaller i motvind. Jobbigt men helt underbart! Kroppen kändes stark och pigg och känslan av att flyga fram infann sig.
 
Sedan fick jag för mig att testa på MTB för första gången. Är man medlem i cykelklubben här får man låna en MTB hur mycket man vill. Så när jag fick reda på att det var backintervaller som stod på schemat idag kunde jag inte hålla mig.  Backintervaller i "kräkbacken" lät ju bara för kul.
 
MTB var fan bland en av dem svåraste sporterna jag testat på. Sitta fast i en cykel och cykla över stock, sten och rötter. Skit läskigt! haha  Så mycket teknik, mod och balans som gäller. Vart lite avis på dem andra som flög fram över stock och sten medan jag bromsade och fegade rejält. Men samma som trailrunning, ju mer jag över och tränar desto säkrare blir jag. Får låna MTB mycket nu och öva. Det komiska var att dem partierna som skog med rötter, stenar och stockar inte alls var så särskilt tekniskt enligt dem.  
 
Men återigen till "kräkbacken" som var passet huvudsyfte. "Kräkbacken" eller rättare sagt mjölksyrabacken var bland det jobbigaste jag gjort. En lång brant grusbacke som typ aldrig tog slut. Jobbigt från början och efter halva backen började mjölksyran att spruta i benen. Sista biten orkade jag knappt trampa runt och maxpulsen var på max. Efter 10 stycken var benen som cementklumpar och då var det bara den jobbiga vägen hem kvar. Vägen med massa rötter, stenar och lite stockar.
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej